Sista Augusti
Det regnar ute och är kallt, det gör inget för mig, för det är så jag känner mig idag.
Igår kände jag att det var dax att ta sig samman och försöka få hjärnspöken att flytta ut, så vips som det var satt jag i bilen med Karro på väg till stallet.. Har inte varit så nervös på länge.. Det var en jobbig känsla, att se någon annan stå i Flys hage, att se någon annan ha hans box, det var som om någon trampade på mitt hjärta. Men jag tog mig samman och vi gjorde iordning Jasmine, Annas häst som Karro rider ibland, lilla jasmine gumman som varit som en "andra" häst åt mig när jag hade Fly så det kändes skönt att det var någon häst man kände. Så vare dax, Karro fick rida först, underbart väder ute också. Så till slut så kunde jag inte hålla mig längre.. Upp på hästryggen med Karros alldeles förstora hjälm, nå väl, jag såg nästan vars jag red. Åh det var så underbart att sitta på hästryggen igen, jag som bara skulle skritta lite, närå, det slutade med att det blev både trav och galopp :D Magen då? Inget problem, jag tog mig upp och ner och det märktes inte ens att den var där när jag red :D Det var underbart.. Tror inte jag varit så glad på jätte länge som när jag satt där och njöt.
Efteråt blev det självklart jobbigt igen, samvetet att jag ridit en annan häst och inte FLY smög upp i bakhuvudet. ÅH VAD JAG SAKNAR HONOM! Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag saknar honom ´varje sekund..
Jag tänkte att jag kanske skulle bli av med mardrömmarna nu, jodå, har inte haft speciellt mycke mardrömmar i natt, så det var ju skönt. Dock har jag vaknat en gång i timmen minst och känt att det var en jobbig natt och haft ont, knappt kunnat vrida på mig i sängen :/
Nå väl.. Ska se lite tv och äta frukost nu.
Igår kände jag att det var dax att ta sig samman och försöka få hjärnspöken att flytta ut, så vips som det var satt jag i bilen med Karro på väg till stallet.. Har inte varit så nervös på länge.. Det var en jobbig känsla, att se någon annan stå i Flys hage, att se någon annan ha hans box, det var som om någon trampade på mitt hjärta. Men jag tog mig samman och vi gjorde iordning Jasmine, Annas häst som Karro rider ibland, lilla jasmine gumman som varit som en "andra" häst åt mig när jag hade Fly så det kändes skönt att det var någon häst man kände. Så vare dax, Karro fick rida först, underbart väder ute också. Så till slut så kunde jag inte hålla mig längre.. Upp på hästryggen med Karros alldeles förstora hjälm, nå väl, jag såg nästan vars jag red. Åh det var så underbart att sitta på hästryggen igen, jag som bara skulle skritta lite, närå, det slutade med att det blev både trav och galopp :D Magen då? Inget problem, jag tog mig upp och ner och det märktes inte ens att den var där när jag red :D Det var underbart.. Tror inte jag varit så glad på jätte länge som när jag satt där och njöt.
Efteråt blev det självklart jobbigt igen, samvetet att jag ridit en annan häst och inte FLY smög upp i bakhuvudet. ÅH VAD JAG SAKNAR HONOM! Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag saknar honom ´varje sekund..
Jag tänkte att jag kanske skulle bli av med mardrömmarna nu, jodå, har inte haft speciellt mycke mardrömmar i natt, så det var ju skönt. Dock har jag vaknat en gång i timmen minst och känt att det var en jobbig natt och haft ont, knappt kunnat vrida på mig i sängen :/
Nå väl.. Ska se lite tv och äta frukost nu.
Känsligare än en rörelsedetektor.
Arg, ledsen, besviken, kall, trött, ensam..m.m. You name it! Så känner jag mig just nu. Önskar att allt bara vore som det var, det var ju bra, eller? Hur kunde det bli så här helt plötsligt? Du säger att du inte fattar någonting, men det var du som helt plötsligt bara slutade höra av dig och började stöta bort mig, utan att JAG förstår någonting. Inte en enda förklaring!?
Jag vet att jag inte är mig själv längre, hormonerna slår blixtrar i min kropp vissa dagar, jag känner knappt mig själv längre. Det är så mkt som händer med min kropp, och till råga på allt ska det uppstå en massa komplikationer hela tiden. När det enda äntligen blir bra, rasar det andra. Vissa dagar är värre än andra, så är det bara. Men jag vet då vad jag säger och jag vet vad jag får höra och jag står för mina handlingar, frågan är om du gör det?
Svartsjuka, jag hatar svartsjuka. Vem fan uppfann den dumma iden?! Jag är så svartsjuk att det står härliga tider till, det är då en sak som är säker! Men jag hade nog inte vart lika svartsjuk och mått lika dåligt nu om det inte vore för allt förflutet, alla lögner, alla svek, all otrogenhet. Du om någon borde väl fatta varför jag inte litar på dig eller någon annan nu för tiden, det var faktiskt du som förstörde mitt förtroende till andra människor! Men jag hatar dig inte, jag ger dig en ny chans gång på gång och ändå slutar det likadant varje gång! Hade jag inte haft den lilla att tänka på hade jag gjort allt för att glömma, släppa och gå vidare. Men jag vill inte glömma, släppa eller gå vidare, jag vill bara vara med dig. Det är du som gör mig glad, du som ger mig fjärilar i magen, du som får mig att rysa i hela kroppen bara av en liten beröring.. Du är den enda människan som någonsin fått mig att känna mig trygg och orka när allt varit skit. Du är unik.
Nu gråter jag också, som vanligt, antalet tårar har ökat med säkert 530% sen jag blev gravid, man blir fan känsligare än är en jävla rörelsedetektor. Hey, big girls don´t cry, bullshit! Jag är stor som ett hus typ och nog fan gråter jag.
En sak är då så sant som det är sagt, jag skiter fullständigt i vad fan ni andra tycker, tänker och snackar för jävla skit. Era åsikter är luft i mina öron. Men jag tackar och applåderar för att jag får vara ett av era disskutionsämnen, känner mig väldigt hyllad och utvald. *Jääh, right*
Och så avslutar vi med en glad sak, det finns en liten i mig och det finns en liten som förgyller mig dag, sen finns det två stora som fyller allt tomrum omkring mig.
Nu ska jag städa och möblera lite, och fixa lite uti alla jävla sladdar som går över tvrummsgolvet, hon har vart lat och bara satt dom dära, jaaa.
Luleås befolkning ger mig huvudvärk, tack hej.
Jag vet att jag inte är mig själv längre, hormonerna slår blixtrar i min kropp vissa dagar, jag känner knappt mig själv längre. Det är så mkt som händer med min kropp, och till råga på allt ska det uppstå en massa komplikationer hela tiden. När det enda äntligen blir bra, rasar det andra. Vissa dagar är värre än andra, så är det bara. Men jag vet då vad jag säger och jag vet vad jag får höra och jag står för mina handlingar, frågan är om du gör det?
Svartsjuka, jag hatar svartsjuka. Vem fan uppfann den dumma iden?! Jag är så svartsjuk att det står härliga tider till, det är då en sak som är säker! Men jag hade nog inte vart lika svartsjuk och mått lika dåligt nu om det inte vore för allt förflutet, alla lögner, alla svek, all otrogenhet. Du om någon borde väl fatta varför jag inte litar på dig eller någon annan nu för tiden, det var faktiskt du som förstörde mitt förtroende till andra människor! Men jag hatar dig inte, jag ger dig en ny chans gång på gång och ändå slutar det likadant varje gång! Hade jag inte haft den lilla att tänka på hade jag gjort allt för att glömma, släppa och gå vidare. Men jag vill inte glömma, släppa eller gå vidare, jag vill bara vara med dig. Det är du som gör mig glad, du som ger mig fjärilar i magen, du som får mig att rysa i hela kroppen bara av en liten beröring.. Du är den enda människan som någonsin fått mig att känna mig trygg och orka när allt varit skit. Du är unik.
Nu gråter jag också, som vanligt, antalet tårar har ökat med säkert 530% sen jag blev gravid, man blir fan känsligare än är en jävla rörelsedetektor. Hey, big girls don´t cry, bullshit! Jag är stor som ett hus typ och nog fan gråter jag.
En sak är då så sant som det är sagt, jag skiter fullständigt i vad fan ni andra tycker, tänker och snackar för jävla skit. Era åsikter är luft i mina öron. Men jag tackar och applåderar för att jag får vara ett av era disskutionsämnen, känner mig väldigt hyllad och utvald. *Jääh, right*
Och så avslutar vi med en glad sak, det finns en liten i mig och det finns en liten som förgyller mig dag, sen finns det två stora som fyller allt tomrum omkring mig.
Nu ska jag städa och möblera lite, och fixa lite uti alla jävla sladdar som går över tvrummsgolvet, hon har vart lat och bara satt dom dära, jaaa.
Luleås befolkning ger mig huvudvärk, tack hej.
Vem fan uppfann ordet älska?
Min kropp orkar inte må så här längre, varför kan jag inte få njuta som alla andra?! VAVAVA! Och mitt psyke, fy fan jag ska aldrig mer vara gravid, det tär så på ens psyke att jag inte ens känner igen mig själv, det skrämmer mig. Visste inte att man kunde skrämma sig själv, men jasså det gick.
Och jag ska aldrig mer fästa mig vid ett djur eller en människa, det gör föööör ont! Jag ska aldrig mer tycka om något som kan färsvinna! Jag önskar att känslor inte fanns, att man inte kunde saknar och att ordet älska aldrig blivit uppfunnet.
Har vart med farmor & farfar idag och shoppat lite småsaker till lägenheten, katterna har fått nå nya leksake och lite sånt. Även lånat lite filmer av Karro så ska ta och lägga mig i soffan och mysa nu och se film.
IMORN TÄNKER JAG INTE GÅ UTANFÖR DÖRREN OCH JAG TÄNKER ABSOLUT INTE SVARA I NÅN JÄVLA TELEFON, HELST AV ALLT SKULLE JAG VILJA BRYTA AV KORTET SÅ INGEN HAR MITT NUMMER!
SÅ ETT TIPS! LÅT MIG VA OM DET INTE ÄR JÄVLIGT VIKTIGT!!!!!
Och jag ska aldrig mer fästa mig vid ett djur eller en människa, det gör föööör ont! Jag ska aldrig mer tycka om något som kan färsvinna! Jag önskar att känslor inte fanns, att man inte kunde saknar och att ordet älska aldrig blivit uppfunnet.
Har vart med farmor & farfar idag och shoppat lite småsaker till lägenheten, katterna har fått nå nya leksake och lite sånt. Även lånat lite filmer av Karro så ska ta och lägga mig i soffan och mysa nu och se film.
IMORN TÄNKER JAG INTE GÅ UTANFÖR DÖRREN OCH JAG TÄNKER ABSOLUT INTE SVARA I NÅN JÄVLA TELEFON, HELST AV ALLT SKULLE JAG VILJA BRYTA AV KORTET SÅ INGEN HAR MITT NUMMER!
SÅ ETT TIPS! LÅT MIG VA OM DET INTE ÄR JÄVLIGT VIKTIGT!!!!!
Det osar häst i therese hjärta.
Har varit ner på klubben med Karro och kollat på hoppträningen just. Ja fy fan så klubben rasar, det är tragiskt. En gång i tiden var det något man kunde kalla för stall, men icke nu. Hur många hästar finns det kvar på en skala från 0-100 ? Typ noll. Eller ja, ex. Om de fanns 20 ponnyer när ja red där så finns 4 av dom kvar och sammanlagt består stället av 10.. Privatboxarna är typ tomma, ja men vem fan vill stå där egentligen? Inte efter att det blivit så där.. Jag förstår om verksamheten rasar, ojoj.. Tacka vet jag gäddvik.
Saknar min Fly mest av allt i heeeeeeeeeeeeela världen. Hur ska jag orka? Huu..
JAG VILL RIDAAAAAAAAAAAAA! OCH BORSTA OCH MOCKA MASSA HÄSTBAJS! JAG SAKNAR ATT MOCKA HÄSTBAJS VARJE DAG! HUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Saknar min Fly mest av allt i heeeeeeeeeeeeela världen. Hur ska jag orka? Huu..
JAG VILL RIDAAAAAAAAAAAAA! OCH BORSTA OCH MOCKA MASSA HÄSTBAJS! JAG SAKNAR ATT MOCKA HÄSTBAJS VARJE DAG! HUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!
Tankarna åker virvelvinden.
| Det gick fort på sjukhuset, proverna som dom kollat på sunderbyn hade inte visat något, men dom hade skickat en massa prover till umeå också, men inte fått svar ännu. Så var det både Bertil och Margareta som var där, båda "överläkarna" ville kolla mig eftersom Margareta hade sett nå vätskor hit och dit på barnet i onsdags, men det var borta nu. Enligt Bertil hade jag finaste barnet hittills den här månaden :D Och vet ni, jag har sett hur bäbisen ser ut i ansiktet, alltså inte som svartvita konturer utan näsan, ögonen och sllt sånt!! Vilken underbar känsla det var! Bertil är som rolig, han ville titta och exprimentera med det nya 3D ultraljudet eller vad det nu heter, bara för att mina bäbis var så fin och man såg allt så fint och bra, haha han sa till och med att jag var välkommen tillbaka på hur många UL som helst bara han fick exprimentera med alla knappar och bilder haha. Det gav mig lite glädje, vilket jag behövde. Men allt stod inte rätt till, fortfarande alldeles för mycket fostervatten, så ska ringa till min egna BM idag och boka tid för glukosbelastning och en massa sånt för att kolla och jag och den lilla har fått diabetes, KUL, NEJ! Men det är ju sånn där diabetes som går bort när bäbisen kommer till världen men ändå =( Så nu är det VILA som gäller tills den där belastningen är gjord och såå.. Men inte har jag ro till att vila, det sista jag vill är vila för när jag vilar så tänker jag och när jag tänker då börjar jag gråta och då mår jag absolut inte bra. Så ska gå på stan en sväng med Tanja idag, behöver ändå en ny lite tjockare tröja så det är lika. Får ont i magen så fort jag tänker på det som betyder något för mig, så Tanja är väl rätt medicin för tillfället och shoppa brukar ju få mig att tänka på annat i allafall.. =) Jag saknar min Fly, varför gör det så ont? Ingenting känns viktigt längre, det är som att jag lever i en mardröm sen mitt hjärta somnade, just precis så känns det, som om det var mitt hjärta som somnade in den där dagen.. Jag hatar mig själv så fruktansvärt att jag knappt orkar titta mig i spegeln längre, känner mig som ett vandrande spöke. Jag lever inte utan dig, jag bara finns och glider med strömmen känns det som. Allt jag någonsin levt för.. Inget finns kvar.. Och den sista biten av mitt hjärta som fanns kvar, finns den inte längre? Jag vet inte, det gör så ont. Jag orkade inte längre när du betedde dig så där, igen.. Så där som du alltid gjort när det varit något.. Även om det inte var något den här gången som du påstod, så ger det mig så börjar det förflutna spöka av det och då bara brast allt. Jag kan inte se mig själv så här ledsen längre, jag orkar inte vara så här ledsen nå mer.. Jag vet vars jag har mina känslor, men vet du vars du har dina? Säg till när du vet, för tills dess orkar jag inte, det är inte meningen att någon ska behöva vara så här ledsen... ALLT ÄR SKIT! JAG MÅR DÅLIGARE ÄN DÅLIGAST JUST NU! Utsidan av mig går igenom dagarna som vanligt, men jag undrar om insidan någonsin blir sig lik igen? Jag har inget förtroende kvar, jag litar inte på någon längre.. Känner mig så tom. Lillpysen är det enda som förgyller min dag just nu, utan han/hon hade jag aldrig haft ett leende på läpparna just nu. Jag lever på minnen. |
Det regnar ute.
| ..och det passar mitt underbara humör perfekt. Huuu, jag orkar inte ha det så hääära.. Måndag morgon, jaha, äntligen lr nå. Mamma ringde och väckte mig kvart över sju, fast klockan inte skulle ha ringt förrän halv åtta, ajja. Så kom hon och hämta mig så får vi till vårdcentralen och lämna prover och nu sitter man här och är tröttast. Ska strax börja bege mig till sunderbyn, ska bli skönt att få det bortgjort, känns som om jag inte kunnat vara mig själv sen i onsdags, allt har bara snurrat i skallen på mig och jag har fått panik av minsta lilla som jag tänkt på. Nå väl, idag får jag veta hur det ligger till, den sparkar då där inne ibland, men inte lika mycket som den brukar.. Men det kanske är så att det börjat bli lite mindre sprattelyta nu, vem vet.. !? Ska ta och äta nå frukost nu så man överlever en stund till typ. Jag mår skit! |
Åh, Älskling, far åt helvete & PUSS!
Men jasså, nu har Therese varit duktig och tänkt hålla ordning och reda.. Så från och med nu kommer jag använda den här bloggen till att skriva allt ovettigt som händer i mitt liv istället för att kladda på flera olika sidor :) Självklart kommer jag fortsätta blogga på Familjeliv också, men från och med nu blir det mest om graviditeten och lillpysen.
Ska snart mysa ner i sängen och se nå tv, måste sova tidigt ikväll.. Behöver sova tidigt ikväll.. Ska upp tidigt imorn och först lämna prover på vårdcentralen på mjölkudden och sen kl 9.30 ska jag vara på Spec.MVC och ta prover och göra ett UL och lite sånna där saker för att kolla magen och pysen. Hoppas fotervattnet har sjunkit, annars vet jag inte vad jag tar mig till, har det nog jobbigt som det är ändå. Vill bara att det ska bli dax för pysen att titta ut så jag får ordning på allt och förhoppningsvis du också.
Hjärtat värker mer än tidigare.. Allt är så jobbigt, jag vet inte vad jag ska ta mig till eller göra.. Önskar att allt vore bra så som det en gång var.. "hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kan fatta"..
Jag kände att jag var tvungen att ta tag i det hära nu, men jag undrar om jag gjort rätt eller fel ? Det är bara du som kan göra det du vill och känner.. Jag kan inte styra någon annan än mig själv..
Jag saknar dig.. Det känns som om någon hoppar på mitt hjärta...
