7 Månader av upp & ner gång..
Gick och la mig nå på 1 i natt med hopp om att kunna somna. Vred och vände på mig säkert 500 gånger, tankarna snurrade och jag kunde verkligen inte somna. Kollade på klockan en sista gång 04.27 sen somnade jag till slut.
Jag har inte sett den där filmen, men jag kan inte låta bli att "analysera" det du skrev igår. Och de är varken på gott eller ont, det är bara vad jag tänker och tycker..
Men du sa att filmen var som dig och mig fast utan krig, sen sa att du att du får som dåligt samvete nu och förstår att jag har det jätte jobbigt. Det känns faktiskt bra att du kanske börjat förstå att det inte är en dans på rosor att vara gravid, även om du nog förstått det lite iaf tidigare. Men om den där filmen var utan krig och du utgått från de när du säger att du förstår att jag har det jätte jobbigt, lägg då till krigen och allt de så kan jag tala om att jätte jobbigt bara är förnamnet på ett rent helvete vissa dagar. Jag har på något sätt tagit mig igenom 7 MÅNDADER som varit ett rent helvete vid vissa tillfällen, lite bättre andra dagar. Så på något sätt ska jag nog ta mig igenom de 2 MÅNADERNA som är kvar också. En sak vet jag då väldigt starkt, att under dom 7 månaderna, hur dåligt jag än mått och hur jobbigt det än varit, så har jag ALDRIG NÅGONSIN ångrat det valet jag gjorde, ALDRIG! De lilla barn som lever inom mig är den som fått mig att klara mig igenom 7 månader, ingen annan, inte ens jag. Du har funnits där och stöttat mig till och från, och de värderar jag väldigt högt ska du veta. Men du har även haft en stor del i att det varit så jobbigt ibland, en del i att jag blivit lessen och varit sårad, dom stunderna har du vårat barn att tacka för. Den gången då allt kom fram och blev bekräftat hur du hade betett dig mot mig och gått bakom ryggen på mig så länge, hade det inte varit för att jag hade den lilla i magen då, då hade jag seriöst hoppat från en bro eller nå, så dåligt mådde jag! Men tack vare den lilla i magen så tog jag mig igenom det.. Jag har rätt att offra mitt eget liv för att slippa må dåligt men jag har inte rätt att offra någon annans, det var därför jag orkade mig igenom, jag var tvungen helt enkelt, för vårat barns skull. Man brukar säga att man är gravid 280 dagar, så av dom 280 dagarna är det 66 dagar kvar, det är ingenting jämnfört med dom 214 som redan gått. Men det som varit har varit, ingen kan ändra det förflutna. Det enda jag kan göra är blicka framåt, ta en dag i taget och försöka göra det så bra som möjligt sen är det upp till dig om du vill vara med sista dagarna eller inte, men du ska veta att jag värderar minsta lilla "bra" du gör väldigt väldigt högt, det är något jag alltid gjort.
Huu, ja har så ont i skallen att jag inte vet vad jag ska ta mig till.. Men jag kan varken sova eller sitta still.. Ska ta och göra nå nytta här hemma nu, kanske pyssla lite med ramarna och korten så jag får det klart nån gång. Sen ska jag till farmor och äta italienskt, MUMS, min favvo rätt :D Min farmor och farfar är verkligen dom bästa, längtar tills på onsdag då vi ska till finland och ikea :)
Kanske uppdatera nå ikväll om jag orkar..
Jag har inte sett den där filmen, men jag kan inte låta bli att "analysera" det du skrev igår. Och de är varken på gott eller ont, det är bara vad jag tänker och tycker..
Men du sa att filmen var som dig och mig fast utan krig, sen sa att du att du får som dåligt samvete nu och förstår att jag har det jätte jobbigt. Det känns faktiskt bra att du kanske börjat förstå att det inte är en dans på rosor att vara gravid, även om du nog förstått det lite iaf tidigare. Men om den där filmen var utan krig och du utgått från de när du säger att du förstår att jag har det jätte jobbigt, lägg då till krigen och allt de så kan jag tala om att jätte jobbigt bara är förnamnet på ett rent helvete vissa dagar. Jag har på något sätt tagit mig igenom 7 MÅNDADER som varit ett rent helvete vid vissa tillfällen, lite bättre andra dagar. Så på något sätt ska jag nog ta mig igenom de 2 MÅNADERNA som är kvar också. En sak vet jag då väldigt starkt, att under dom 7 månaderna, hur dåligt jag än mått och hur jobbigt det än varit, så har jag ALDRIG NÅGONSIN ångrat det valet jag gjorde, ALDRIG! De lilla barn som lever inom mig är den som fått mig att klara mig igenom 7 månader, ingen annan, inte ens jag. Du har funnits där och stöttat mig till och från, och de värderar jag väldigt högt ska du veta. Men du har även haft en stor del i att det varit så jobbigt ibland, en del i att jag blivit lessen och varit sårad, dom stunderna har du vårat barn att tacka för. Den gången då allt kom fram och blev bekräftat hur du hade betett dig mot mig och gått bakom ryggen på mig så länge, hade det inte varit för att jag hade den lilla i magen då, då hade jag seriöst hoppat från en bro eller nå, så dåligt mådde jag! Men tack vare den lilla i magen så tog jag mig igenom det.. Jag har rätt att offra mitt eget liv för att slippa må dåligt men jag har inte rätt att offra någon annans, det var därför jag orkade mig igenom, jag var tvungen helt enkelt, för vårat barns skull. Man brukar säga att man är gravid 280 dagar, så av dom 280 dagarna är det 66 dagar kvar, det är ingenting jämnfört med dom 214 som redan gått. Men det som varit har varit, ingen kan ändra det förflutna. Det enda jag kan göra är blicka framåt, ta en dag i taget och försöka göra det så bra som möjligt sen är det upp till dig om du vill vara med sista dagarna eller inte, men du ska veta att jag värderar minsta lilla "bra" du gör väldigt väldigt högt, det är något jag alltid gjort.
Huu, ja har så ont i skallen att jag inte vet vad jag ska ta mig till.. Men jag kan varken sova eller sitta still.. Ska ta och göra nå nytta här hemma nu, kanske pyssla lite med ramarna och korten så jag får det klart nån gång. Sen ska jag till farmor och äta italienskt, MUMS, min favvo rätt :D Min farmor och farfar är verkligen dom bästa, längtar tills på onsdag då vi ska till finland och ikea :)
Kanske uppdatera nå ikväll om jag orkar..
Kommentarer
Trackback
