Låt det aldrig bli jul igen.

En lat söndag, jo hurru. Vad har man gjort? Legat i sängen med datorn och tvn hela dagen, tagit ett varmt bad bara och ätit nå mat. Sovit kortare stunder till och från hela dan också. Skönt. Känner att jag inte är i form precis. Ont i huvudet, näsan låter som en trumpet när jag andas och feber, jaha.

Stör mig på det mesta, känner mig förjävla risig och less på allt. Less på mig själv och allt som hör till, allt utom den lilla i magen. Huu, vill bara spola fram tiden, allt känns så deppigt just nu. Och självklart är det regn och kallt ute. GE MIG SNÖÖÖ! Jag älskar vintern, jag vill spola fram till vintern, snö snö snö och lilla bäbis. Förut älskade jag hösten också, massa mys i stallet när det blivit mörkt ute, småkallt så man fick värma sig i Flyens päls, han var alltid så varm och goo, och han fanns alltid där för mig, han var en del av mig. Jag känner mig så tom och trasig utan honom, det är ensamt och kallt. När min Fly fanns kunde jag alltid söka tröst hos honom, jag kunde sitta hos han i timmar och prata och gråta och allt sånt där, han stod där och åt på sitt hö, blåste varm luft i ansiktet på en och tröck mulen in i mitt hår. Han älskade att rufsa om mitt hår, man kunde se glimten i hans öga när han tog tag med läpparna i mössan och kasta i väg den och rörde med mulen i håret, han hade så mycke bus i kroppen, älskade att leka.. Men han gjorde aldrig mig illa, ALDRIG, han är nog den enda som aldrig sårat mig, svikit eller varit arg på mig.. Det är så jobbigt utan honom.. Julen som kommer, kommer inte bli desamma.. Min julafton brukar bestå av att väckarklockan ringer kl 5, upp och iväg till stallet, mata hästarna, mysa med mitt hjärta, doften och ljudet när han står och tuggar på sitt morgonhö, innan alla andra vaknat och när mörkret fortfarande låg över himlen bar det av ut i skogen på hästryggen, det går inte att beskriva känslan.. Väl tillbaka i stallet när det börjat ljusna, äta lussekatter, dricka julmust, släppa ut hästarna i hagen, se hur dom springer och busar i snön.. Julafton brukar vara den bästa dagen i mitt liv, men ja vet inte om jag någonsin vill fira jul igen, så jobbigt känns det.. Vad är en jul utan Fly och frusna fingrar att värma i en tjock vinterpäls? INGENTING..

Folk kan säga vad dom vill, visst, det kanske bara var en häst för er.. Men för mig var det mer än så.. Han var en i familjen, min bästa vän och en del av mig!

Dax att torka tårarna och försöka ta tag i att hänga upp och rama in alla foton som mamma framkallat på min prins..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0