Tankarna åker virvelvinden.

Det gick fort på sjukhuset, proverna som dom kollat på sunderbyn hade inte visat något, men dom hade skickat en massa prover till umeå också, men inte fått svar ännu. Så var det både Bertil och Margareta som var där, båda "överläkarna" ville kolla mig eftersom Margareta hade sett nå vätskor hit och dit på barnet i onsdags, men det var borta nu. Enligt Bertil hade jag finaste barnet hittills den här månaden :D Och vet ni, jag har sett hur bäbisen ser ut i ansiktet, alltså inte som svartvita konturer utan näsan, ögonen och sllt sånt!! Vilken underbar känsla det var! Bertil är som rolig, han ville titta och exprimentera med det nya 3D ultraljudet eller vad det nu heter, bara för att mina bäbis var så fin och man såg allt så fint och bra, haha han sa till och med att jag var välkommen tillbaka på hur många UL som helst bara han fick exprimentera med alla knappar och bilder haha. Det gav mig lite glädje, vilket jag behövde.

Men allt stod inte rätt till, fortfarande alldeles för mycket fostervatten, så ska ringa till min egna BM idag och boka tid för glukosbelastning och en massa sånt för att kolla och jag och den lilla har fått diabetes, KUL, NEJ! Men det är ju sånn där diabetes som går bort när bäbisen kommer till världen men ändå =(  Så nu är det VILA som gäller tills den där belastningen är gjord och såå..

Men inte har jag ro till att vila, det sista jag vill är vila för när jag vilar så tänker jag och när jag tänker då börjar jag gråta och då mår jag absolut inte bra. Så ska gå på stan en sväng med Tanja idag, behöver ändå en ny lite tjockare tröja så det är lika. Får ont i magen så fort jag tänker på det som betyder något för mig, så Tanja är väl rätt medicin för tillfället och shoppa brukar ju få mig att tänka på annat i allafall.. =)

Jag saknar min Fly, varför gör det så ont? Ingenting känns viktigt längre, det är som att jag lever i en mardröm sen mitt hjärta somnade, just precis så känns det, som om det var mitt hjärta som somnade in den där dagen.. Jag hatar mig själv så fruktansvärt att jag knappt orkar titta mig i spegeln längre, känner mig som ett vandrande spöke. Jag lever inte utan dig, jag bara finns och glider med strömmen känns det som. Allt jag någonsin levt för.. Inget finns kvar..

Och den sista biten av mitt hjärta som fanns kvar, finns den inte längre? Jag vet inte, det gör så ont. Jag orkade inte längre när du betedde dig så där, igen.. Så där som du alltid gjort när det varit något.. Även om det inte var något den här gången som du påstod, så ger det mig så börjar det förflutna spöka av det och då bara brast allt. Jag kan inte se mig själv så här ledsen längre, jag orkar inte vara så här ledsen nå mer.. Jag vet vars jag har mina känslor, men vet du vars du har dina? Säg till när du vet, för tills dess orkar jag inte, det är inte meningen att någon ska behöva vara så här ledsen...

ALLT ÄR SKIT! JAG MÅR DÅLIGARE ÄN DÅLIGAST JUST NU!
Utsidan av mig går igenom dagarna som vanligt, men jag undrar om insidan någonsin blir sig lik igen?
Jag har inget förtroende kvar, jag litar inte på någon längre.. Känner mig så tom.

Lillpysen är det enda som förgyller min dag just nu, utan han/hon hade jag aldrig haft ett leende på läpparna just nu.
Jag lever på minnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0