Känsligare än en rörelsedetektor.
Arg, ledsen, besviken, kall, trött, ensam..m.m. You name it! Så känner jag mig just nu. Önskar att allt bara vore som det var, det var ju bra, eller? Hur kunde det bli så här helt plötsligt? Du säger att du inte fattar någonting, men det var du som helt plötsligt bara slutade höra av dig och började stöta bort mig, utan att JAG förstår någonting. Inte en enda förklaring!?
Jag vet att jag inte är mig själv längre, hormonerna slår blixtrar i min kropp vissa dagar, jag känner knappt mig själv längre. Det är så mkt som händer med min kropp, och till råga på allt ska det uppstå en massa komplikationer hela tiden. När det enda äntligen blir bra, rasar det andra. Vissa dagar är värre än andra, så är det bara. Men jag vet då vad jag säger och jag vet vad jag får höra och jag står för mina handlingar, frågan är om du gör det?
Svartsjuka, jag hatar svartsjuka. Vem fan uppfann den dumma iden?! Jag är så svartsjuk att det står härliga tider till, det är då en sak som är säker! Men jag hade nog inte vart lika svartsjuk och mått lika dåligt nu om det inte vore för allt förflutet, alla lögner, alla svek, all otrogenhet. Du om någon borde väl fatta varför jag inte litar på dig eller någon annan nu för tiden, det var faktiskt du som förstörde mitt förtroende till andra människor! Men jag hatar dig inte, jag ger dig en ny chans gång på gång och ändå slutar det likadant varje gång! Hade jag inte haft den lilla att tänka på hade jag gjort allt för att glömma, släppa och gå vidare. Men jag vill inte glömma, släppa eller gå vidare, jag vill bara vara med dig. Det är du som gör mig glad, du som ger mig fjärilar i magen, du som får mig att rysa i hela kroppen bara av en liten beröring.. Du är den enda människan som någonsin fått mig att känna mig trygg och orka när allt varit skit. Du är unik.
Nu gråter jag också, som vanligt, antalet tårar har ökat med säkert 530% sen jag blev gravid, man blir fan känsligare än är en jävla rörelsedetektor. Hey, big girls don´t cry, bullshit! Jag är stor som ett hus typ och nog fan gråter jag.
En sak är då så sant som det är sagt, jag skiter fullständigt i vad fan ni andra tycker, tänker och snackar för jävla skit. Era åsikter är luft i mina öron. Men jag tackar och applåderar för att jag får vara ett av era disskutionsämnen, känner mig väldigt hyllad och utvald. *Jääh, right*
Och så avslutar vi med en glad sak, det finns en liten i mig och det finns en liten som förgyller mig dag, sen finns det två stora som fyller allt tomrum omkring mig.
Nu ska jag städa och möblera lite, och fixa lite uti alla jävla sladdar som går över tvrummsgolvet, hon har vart lat och bara satt dom dära, jaaa.
Luleås befolkning ger mig huvudvärk, tack hej.
Jag vet att jag inte är mig själv längre, hormonerna slår blixtrar i min kropp vissa dagar, jag känner knappt mig själv längre. Det är så mkt som händer med min kropp, och till råga på allt ska det uppstå en massa komplikationer hela tiden. När det enda äntligen blir bra, rasar det andra. Vissa dagar är värre än andra, så är det bara. Men jag vet då vad jag säger och jag vet vad jag får höra och jag står för mina handlingar, frågan är om du gör det?
Svartsjuka, jag hatar svartsjuka. Vem fan uppfann den dumma iden?! Jag är så svartsjuk att det står härliga tider till, det är då en sak som är säker! Men jag hade nog inte vart lika svartsjuk och mått lika dåligt nu om det inte vore för allt förflutet, alla lögner, alla svek, all otrogenhet. Du om någon borde väl fatta varför jag inte litar på dig eller någon annan nu för tiden, det var faktiskt du som förstörde mitt förtroende till andra människor! Men jag hatar dig inte, jag ger dig en ny chans gång på gång och ändå slutar det likadant varje gång! Hade jag inte haft den lilla att tänka på hade jag gjort allt för att glömma, släppa och gå vidare. Men jag vill inte glömma, släppa eller gå vidare, jag vill bara vara med dig. Det är du som gör mig glad, du som ger mig fjärilar i magen, du som får mig att rysa i hela kroppen bara av en liten beröring.. Du är den enda människan som någonsin fått mig att känna mig trygg och orka när allt varit skit. Du är unik.
Nu gråter jag också, som vanligt, antalet tårar har ökat med säkert 530% sen jag blev gravid, man blir fan känsligare än är en jävla rörelsedetektor. Hey, big girls don´t cry, bullshit! Jag är stor som ett hus typ och nog fan gråter jag.
En sak är då så sant som det är sagt, jag skiter fullständigt i vad fan ni andra tycker, tänker och snackar för jävla skit. Era åsikter är luft i mina öron. Men jag tackar och applåderar för att jag får vara ett av era disskutionsämnen, känner mig väldigt hyllad och utvald. *Jääh, right*
Och så avslutar vi med en glad sak, det finns en liten i mig och det finns en liten som förgyller mig dag, sen finns det två stora som fyller allt tomrum omkring mig.
Nu ska jag städa och möblera lite, och fixa lite uti alla jävla sladdar som går över tvrummsgolvet, hon har vart lat och bara satt dom dära, jaaa.
Luleås befolkning ger mig huvudvärk, tack hej.
Kommentarer
Trackback
