Theresé & Oliver

Dagen började.. Hms.. Daniel väcker mig. Mkt trött tjej som efter många om och män tar sig upp ur sängen och beger sig till mjölkudden och hem till mamma. Sen vidare till vårdcentralen för rutin kontroll hos BM, lite knas med blodtrycket och nå prover så det skickades på odling (får svar på måndag) och trycket ska kollas igen nästa vecka. Tog en runda förbi pizzerian och hämta en kababpizza på vägen tillbaka till mamma, MUMS! Hann typ äta den och sen var det bara knalla tillbaka till VC.. Dax för föräldrautbildning..

..Det var typ jag och Daniel och 4 andra "par" och hon Maria (BM).. Vi fick typ snacka med varandra och sånt.. Pratade om förlossning och såg en film.. Fika och sånt.. Fick en massa papper typ.. Var faktiskt intressant och man fick lite uppfattning om vissa saker.. DE GÖR ONT ATT FÖDA BARN! Gaaah.. Kände mig helt gråtfärdig vid vissa tillfällen men höll tårarna borta och tur var väl de..

Sen körde Daniel mig till pappa, tack så mkt :) Mamma sku uti akuten med kusinen typ.. Pappa fyller 40 idag.. Gammel gubben, haha.. De första pappa gör när jag kommer in genom dörren är att komentera min storlek på magen -tack jag vet att jag är feeeet-.. Sen lägger han handen på magen..

Pappa: Sprattlar den nå nu?
Jag: Joo när den känner för de..
Bäbisen: -drar till en jävla spark-
Pappa: -hoppar baklänges- skriker typ, DEN SPARKA, DEN SPARKA!
Och hela släkten blir nyfikna och samlas i hallen..

Haha..

Har nytt ätit, sitter och väntar på tårtan.. Är som gode less på en jävla idiotkärring som inte slutar trackasera mig.. Nu har hon skrivit nå jävla brev och tror att ja ska ställa mig och läsa upp hennes patetiska psykiska självömkan inför hela släkten? Gud förbannad är jag.. kan hon inte bara fatta att jag vill inte ha nå med henne att göra!? Hör hon av sig en jävla gång till så kommer jag personligen knalla in på polisstationen och göra en anmälan för jag har sagt åt henne att lägga av nog många gånger nu! Sluta förölja mig och trackasera mig, TACK!

Undrar hur jag ska kunna sova i natt.. Har typ ont i magen av oro inför nerkomsten av babyn nu.. Blir typ gråtfärdig så fort jag tänker på de, gaaah! Och de går fan inte att tänka mkt annat nu när man har det färskt i minnet och så fort babyn drar nå moves så blir man påmind.. Men på nått sätt ska jag nog få ut den, bara han Daniel inte svimmar ska de nog gå.. :P JAG ÄR RÄDD NU!

Nu, tårta.. Byebye! Och grattis "morfar" :P

Det har varit en lång dag idag.. Allt bara snurrar i skallen.. Orkar inte mer ikväll..

Imorn är det 2 månader prick på datumet sen Flyen somnade in. Det gör så ont! Jag vill bara ha honom tillbaka, jag saknar honom såå.. Ingen kan någonsin ta hans plats, ingen.. Sista veckan har jag inte varit mig själv, även om dagarna knallat på som vanligt så har jag funnits i mina egna tankar, inget annat än Fly har snurrar i skallen på mig.. En dag satt jag 4 timmar i sträck och kollade på bilder på honom, samma bilder om och om igen, jag bara grät och grät, konstant i 4 timmar.. Har sovit med hans grimma på kudden brevid mig i sängen 4 nätter på rad nu.. I lördags låg ja och krama den nästan hela dan och bara grät.. Jag försöker verka glad till alla runt om kring mig, låssas som ingenting.. Men jag är inte glad, jag är ledsen hela tiden för att jag saknar honom såå.. Det gör så ont.. Han var det enda "äkta" jag någonsin haft.. Allt annat i livet har bara varit som ett jävla fia med knuff, som om alla knuffat omkull mig när något "bättre" dykt upp eller om man "tröttnat".. Jag har Flys saker nere i källaren, brukar gå dit när jag känner mig ensam och bara sitta och titta och känna på dom.. Hans mys-borste, som han alltid brukade stå och leka med i boxen när jag borstade han.. Den luktar fortfarande min Fly, min sötaste finaste ponnyskrutt..

Orkar inte skriva mera, börjar bara gråta tills jag blöder näsblod..=(

Igår ikväll när man var på helt bra humör skulle det ju självklart förstöras av en massa förflutet, mer orkar jag fan inte berätta. Fick man sova på natten då? Nää, somnade först vid 2-tiden nån gång, vaknade före 6 och låg vaken i över en timme utan att kunna somna om tack vare alla jävla fucking mardrömmar! Så ringde väckarklockan 07.30 kul jul! Bar iväg till Ikea med farmor, farfar och faster just efter åtta, fyndade en massa små prylar nå bord till tvrummet, en hylla och såå.. Var över till finland och kolla lite också.. Köpte nå byxor också. Åt massa på mat efter vägen och såå.. Kom hem vid 16-tiden, så de vart en lång dag idag..

Har sprängande huvudvärk och det svider i ögonen för att jag är så trött. Har haft sjukt mkt sammandragningar som typ "stuckit" i magen samtidigt.. Har typ 4-5 sammandragningar i timmen, ibland mer tillåhmed. Obehagligt och ont av stickningarna.. :/ Behöver nog vila men kan inte somna nu för då kan jag inte sova i natt och jag behöver verkligen få sova, har sovit så jävla dåligt på sistone så det är sjukt.

Annars vet jag inte riktigt hur det står till med mig, helst av allt hade jag bara viljat slå sönder datorn och telefonen, låsa dörren och dra ner persiennerna och aldrig mer träffa omvärlden.. Samtidigt som jag känner mig ensam och tom.. Allt är skit skit skit idag. Skulle kunna slå in skallen på allt som har en typ..

Vill bara vara i fred..

Jorden snurrar lika bra fast du har ramlat av..
Just nu bryr jag mig inte om någon annan än mig själv. Snacka egoistiskt, men jag mår bra av att bara behöva tänka på mig själv just nu, det är vad jag behöver för att orka må bra just nu, thats it. Känner mig som en känslokall människa som skiter i alla andra, but I don´t care.. Men bara för att jag inte känner för att bry mig just nu, betyder det inte att andra inte betyder något för mig, kom ihåg det. Så länge har jag gått och tänkt på en människa så mycket att jag glömt bort mig själv. Nu kommer jag ihåg mig själv och bryr mig bara om det. Och lill*n såklart, men de är ju en del av mig i 8 veckor till om allt går enligt planerna.

Too Little, Too Late..
Jag tror det var det du skrev ett du sett den där filmen som fick mig att inse hur allt ligger till, jag tror även det var en del av filmen. Det känns som om allt är tvärtom. Jag vet att jag sagt att en vacker dag kommer jag gå vidare, då är det försent, och jag tror jag börjar närma mig den dagen nu, och på ett sätt känns det faktiskt skönt. Hur mycket jag än tycker om dig och vill vara med dig så har jag insett att det är verkligen inte värt alla sår och tårar, det är inte värt att må dåligt för. Ber du om mig vänskap, är det med ett nöje jag glädjer mig till de, men ber du om mer än så, tror jag att jag har modet att säga nej, nej tack skulle jag nog säga så som det känns idag. Jag ska ta ett nytt kliv, bara jag :) Och det där klivet, det har jag redan påbörjat :)

Jag har inte mått så här bra på väldigt länge, även om tankarna från allt förflutet spökar hela tiden, så lär jag mig hela tiden att bearbeta dom och gå vidare, åh det känns förjävla bra :D Let´s move on girl!

Jaha, då sitter man här efter en helvetes natt med mardrömmar.. Vaknade vid halv 6 imorse av att jag grät hysteriskt och började blöda näsblod, fick obehagliga sammandragningar och hade tungt att andas. Det kändes så verkligt, jag upplevde den värsta dagen i hela mitt liv, igen.. Dagen då mitt hjärta somnade in.. Jag saknar honom så mycket..

Det är ännu en dag då jag känner mig helt obrydd i omvärlden, skiter fullständigt i vad alla andra gör. Känns som att ingenting spelar någon roll för mig just nu, mer än mig själv. Jag tänker inte lägga mig i vad andra gör med deras liv längre, vill dom förstöra sina liv eller göra något bra med dom är deras bekymmer, inte mitt, men då ska ingen lägga sig i mitt heller.

Luften runt mig känns lugn, jag känner mig lugn, det är som om hösten kommit med nya friska andetag och jag vill bara vara. Ta en dag i taget liksom.. Det är som om tiden står still fast dagarna bara rusar förbi. En del av smärtan i hjärtat har stannat upp, tagit paus, det känns skönt.. Jag har inte behovet att sakna dig eller längtan av en kram just nu. Jag vet inte om det är att jag en gång för alla håller på att släppa taget eller om det bara är ett uppehåll i tiden i väntan på hur allt kommer bli om 8 veckor drygt, men en sak vet jag, du är inte "huvudpersonen" i mitt liv just nu i allafall, och det känns faktiskt skönt, för det får mig att må bra. Jag känner mig "fri" på något sätt för första gången på väldigt väldigt länge.. Fri som en fågel..

"Tama fåglar sjunger om friheten, fria fåglar flyger"  Tycker det stämmer rätt bra. Jag sjunger inte bara om friheten längre, jag flyger!

Såg den där filmen igår, den var rätt bra, men tyckte det var jobbigt att se den. Det var jobbigt att se hur filmen slutade, för jag vet att min "film" inte kommer slut så.. Det svider lite i en faktiskt..

När jag kom hem igår från farmor orkade jag verkligen ingenting, tände bara lampan i hallen och la mig på sängen med kläder och allt och bara somna till en stund. Sen halvsov jag och såg nå tv till sent i natt, myste lite med magen och bara tog det lugnt. Var inte alls på humör för något alls. Ville bara vara i lugnet..

Idag har jag därimot vart på stan med Dessan och Vincent en sväng. Fy fan va det regna! Och självklart pajja båda våra paraplyer och vi vart dyngblöta! Hade Vincent medans Dessan körde, det var lite läskit men det gick jätte bra, snällt barn :) Träffade lillasyster en sväng också, hon går ju skola där på NTI som är vid Ninas :)

Väl hemma från stan och blötare än blötast blev det ett vaaaaaarmt bad. Kände mig så kall och stel, ont överallt typ. Vilket jag har fortfarande.. Är på ett sånt där humör då jag bara vill vara i allt det lugna igen.. bryr mig inte så hårt vad omvärlden gör, I don´t care.. Är så himla trött och känner mig hängig.. Helst av allt vill jag bara gråta, jävla satans helvete känns det som, allt brukar känns så mkt bättre när man fått gråta.. Men jag kan inte gråta, vet inte varför.. Känner mig så jävla obrydd, men varför bry sig egentligen ändå?

Nu ska ja lägga mig och glo nå tv och invänta mitt seeega filmsällskap ;)

Jag skiter fullständigt i om du horar runt eller va fan du nu håller på med. Men jag skiter inte i att du ljuger för mig yttligare en gång. Du gör mig så satans förbannad ibland att jag bara vill banka in skallen på dig, har du inge vett alls där uppe? Ibland får man ju undra om du är en människa ens!? Med tanke på att människor har iaf lite vett och lite känslor och omtanke i kroppen för att behandla andra människor med respekt. Men en sak är då säker, jag tänker inte respektera dig förrän du visar respekt för mig. Åh du, ta reda på vad ordet RESPEKT betyder, du lär behöva de.

Måste bara nämna att det finns en brud som jag inte känner men kan prata om det mesta med, man får en liten energikick av henne, tack Linda :) Skönt med någon som förstår mig :) Jävlat va ja längtar tills vi "vikmans" får plöja gatorna i stan med räjservagnarna :P

Känns som att jag fått en liten energikick nu och känner mig massa busig :) 

Ska fara till doktorn nu. 

Fuck Y. shuuu! 

En kram, så varm & mysig. Att få andas in "dig".. Det var en så underbar och skön känsla, som samtidigt gjorde ont. Ont att veta att du kanske kramar en annan nästa dag. Allt bara snurrar, fick panik när du farit, på både ett bra sätt och ett dåligt. Fick sammandragningar, magen kände på sig att jag blev "stressad". Jag vet inte varför jag utsätter mig själv för det om och om igen. Men du är den enda människa som kan få mig att må så bra och vara så glad för en stund, och det vill jag inte vara utan. Jag vill inte vara utan dig heller, men det är inte mitt val. Det enda val jag kan göra är att inte bli sårad igen, jag måste skydda mig själv för att inte bli så sårad och ledsen som jag en gång varit tack vare dig. Jag hatar att sova med kuddar, men jag kommer sova med kudde idag, den kudden som fortfarande doftar dig.. Jag vet inte hur det går till, men jag blir lugn i hela kroppen och slappnar av när jag känner den underbara doften av dig.. Jag kan inte låta bli att le, fast tårarna bränner bakom ögonlocken. Men jag är inte ledsen, jag vet inte varför tårarna rinner, det är som om dom "bara" finns där.. Om någon skulle fråga mig hur jag mår nu, så vet jag faktiskt inte vad jag skulle svara, kan man säga "dåligt, men jag mår bra" ? Det är jobbigt just nu, det kan jag inte förneka, men jag lever vidare på din kram, en bra kram.

Jag behöver sova nu, på kudden som luktar dig..

Vaknade av att mamma ringde och sa att jag sku till BM kl 14.15 istället för 16.30, skönt att få de bortgjort tidigare. Så en minut senare när man just håller på att somna om så får sms, tog typ 3 min att läsa en rad, haha tröttaste tjejen.. Jippi, nu ska ja sova vidare tänkte jag, men icke, buset i magen tyckte vi sku ha karateträning och inte alls sova, okejdå, bara vakna då.. Nu sover lill*n igen, men ja kan inte somna om för jag ser våra bästa år, sooom braaa!! Ska väl ta och göra mig klar snart och bege mig till stan en sväng och kolla på nå skor innan jag ska till doktorn.. Undra om de är lika kallt ute idag som igår, då måste jag fan leta fram vinterjackan så jag inte blir förkyldare igen..

Tömmer tankarna ikväll, hade ingen ork igår, fly snurrade i huvudet och tårarna brände på kinderna.. Jag visste att det skulle bli jobbigt, dock inte så här jobbigt..

När man förändrar sig liv och gör stora val i livet, de är då man verkligen ser vilka människor som är ärliga och äkta. De människorna ska man vara rädd om och respektera. Sen finns det dom som sviker, snackar skit och vänder sig totalt emot en, de är dom man ska släppa taget om, för dom är inte värd ens vänskap eller respekt. Man måste lära sig att leva med personer man inte tycker om eller kommer överens om, för dom har lika stor rätt till att finnas som dig, men du behöver inte respektera och komma överens med alla. Alla människor drar inte jämnt, så är det bara. Jag är glad att jag vet vilka dom "riktiga" är, många som man trott varit ärliga mot en har nu lagt sig långt ner på "näringskedjan" i mina ögon. Det är ingen sorg för mig att mista en sånn person från min "umgängeskrets", för personer som inte är äkta, är inte riktiga personer för mig. Och jag är glad att jag inte kommer överens med alla, för utan motgångar, finns inga medgångar.

Sen finns det några få människor man förälskar sig i genom livet, dom som förtrollar hela ens värld. Det är en underbar känsla som ingen vill leva utan. Men man måste vara rädd om sig själv, för det är den människa man älskar mest som kan såra en mest också. Hur många har inte fått sitt hjärta krossat mer eller mindre? Och glöm aldrig det jag en gång glömde, att hur mycket du än tycker om en person, så har den personen ingen som helst rätt att behandla dig som skit! Du är lika mycket värd som alla andra. Man måste lära sig att säga i från när någon behandlar en illa, även om det känns som att det är det svåraste man kan göra ibland. Jag har inte lärt mig säga ifrån ännu men jag lär mig och jag blir bättre på det, vilket resulterar i att jag blir starkare som människa för varje dag som går. Man kan lära sig att leva utan den person som betyder mest av allt i hela världen för en och den som har förtrollat hela ens värld, men det gör ont och det tar tid, det är något man måste bearbeta sig igenom. Jag har lärt mig leva utan den jag älskar, för jag vet att jag är värd så mycket bättre än hur den människan behandlat mig. I slutändan är det inte jag som går miste om något. Och även om allt vissa dagar känns skit och tårarna rinner som floder för att man saknar och längtar så intalar jag mig själv på något sätt att fortsätta dagen. Vem vet, en vacker dag kanske den perfekta prinsen/prinsessan dyker upp eller så kanske det blir "ni" två igen? Ingen vet vad som väntar i framtiden, men man måste lära sig att ta hand om sig själv och se till att man själv mår bra, för inte ens kärleken är värd alla sår den kan orsaka. Glöm aldrig att den människa du respekterar, även ska respektera dig, annars är han/hon inte värd dig och dina tårar.

En del känslor kanske aldrig försvinner, man man lär sig behärska dom och leva tillsammans med dom, istället för genom dom.

Idag har jag varit med Dessan och Vincent hela dan typ :) Tagit en prommis till Coop och lite sånt. Så var annelie hit också nu på kvällen, dessans mamma :) Så har vi babblat och haft oss :) Nu är jag heeelt sluuut i kroppen..

Förkylningen har blivit värre, låter som en kråka när jag pratar, febern har kommit tillbaka och jag fick så fruktansvärt ont i magen för en liten stund sen och det har inte gått bort ännu. Går det inte bort tills imorn så vette fan vad jag tar mig till, ont gör det. Och mitt huvud har en stor jävla puls, suck. Vill ju bara bli frisk så jag orkar fixa och dona, det är ju bara 9 veckor kvar tills buset kommer och jag har massor att göra..

På tisdag är det glukosbelastning, och på onsdag halv fem har ja Bm möte. Sen är det meningen att jag ska jobba en vecka och sen gå hemma och mysa till bäbisen kommer.. "gravid" ledig eller va man nu ska kalla det. Men mår jag som jag gör kommer jag inte orka jobba.. Ska prata med Brittmarie på onsdag för jag har fan inge ork i kroppen, speciellt inte för att ställa mig och jobba på de där stället.. Även om jag längtar tillbaka till jobbet för att ha något att göra.. Jag tycker om mitt jobb för de är så störthärligt folk och vi har alltid kul, då går ju tiden fortare till buset kommer men jag kan ju inte kolapsa innan den kommit.. Åh, allt känns jobbigt och tungt i kroppen just nu..

Tänka sig, drygt 4 veckor sen.. Ajja.. Det är du som går miste om nå, inte jag.. Hoppas bara det inte kommer vara så här när buset kommer för det kommer jag inte gå med på, då är det ANTINGEN ELLER! Inget mellanting.. Så på ett sätt är det väl bra att det är som de är nu, för snart är det allvar igen..

Nä nu orkar jag inte det här nå mera, sängen nästa. Se ensam mamma söker, jääh :P

Somnade redan där vid 23-tiden igår, skönt som attans. Vaknade vid 8-tiden i morse av nå satans jävla mardrömmar (eller va man nu ska kalla de).. Självklart handlade dom om han, tack. Somnade då om efter en stund och sov till 11 typ, tro de lr ej, drömde samma jävla dröm igen, suck.. Men ligger fortfarande i sängen..

Hur jag mår?
Fysiskt, åt helvete för jag är sjuk sjuk sjuk. Huvudet sprängs på riktigt snart jag lovar! Bihålorna och näsan, behöver jag säga mer? Nää! Nån som vill byta? Jo tack!
Psykiskt, eeh jaaa, vad ska man säga? Det snurrar i min skalle som en virvelvind, känner mig allmänt sur och tvär och less. Och hjärtat säger en sak, huvudet säger tvärtemot och du får mig att gråta. Jag vet inte vad jag ska tro, tänka och tycka längre, du är helt jävla mysko!? Snälla någon tala om vad det är för fel på karljäveln, så känns det.. Men det är ju helg så vad ska man förvänta sig, är ju rätt van att du förvandlas till en helt annan människa än den jag känner när det blir helg. Det är nästan som i sagorna, "när det blir fullmåne, förvandlas du till varulv" och så blir du normal igen, Är du skitzofren eller vad handlar det om? Hur mycket jag än vill tro dig när det gäller vissa saker så kan jag inte göra det, inte när du beter dig så här. Jag skiter i vad fan du gör, men hur fan ska vi kunna ta hand om barnet om du ska bete dig som en alien ibland? Du förvirrar mig så jävla totalt så det finns inget jävla slut. Om du vill att vi ska kunna vara vänner när bäbisen kommer, så kan du inte bara flänga runt och härja och bete dig som du gör nu, då måste du ta dig samman. Ååh, jag blir inte arg, förstå de.. Jag blir bara besviken på alla bortförklaringar och förvrängningar i det du gör. Tror inte att du hade tyck att det var så himla kul om jag gjort desamma mot dig. Men snart går jag i strejk, jag lovar! Åh då är det du som får skylla dig själv om du missar nått.

Åh, som vanligt när ja släppt lös mina tankar börjar jag tänka ännu mer och bara vill sudda bort allt och undrar vad fan som står till i min hjärna och får typ dåligt samvete för att jag tänker som jag gör. Men jag kan inte sudda bort det för det är mina tankar och vad jag tycker och det står jag för. Psyket nästa? Jo tack. Eller iaf en skentur i skogen så man får tömma skallen i vinden men det går inte för min Fly finns inte längre, han är borta för alltid! Åt helvete med allt..

En lat söndag, jo hurru. Vad har man gjort? Legat i sängen med datorn och tvn hela dagen, tagit ett varmt bad bara och ätit nå mat. Sovit kortare stunder till och från hela dan också. Skönt. Känner att jag inte är i form precis. Ont i huvudet, näsan låter som en trumpet när jag andas och feber, jaha.

Stör mig på det mesta, känner mig förjävla risig och less på allt. Less på mig själv och allt som hör till, allt utom den lilla i magen. Huu, vill bara spola fram tiden, allt känns så deppigt just nu. Och självklart är det regn och kallt ute. GE MIG SNÖÖÖ! Jag älskar vintern, jag vill spola fram till vintern, snö snö snö och lilla bäbis. Förut älskade jag hösten också, massa mys i stallet när det blivit mörkt ute, småkallt så man fick värma sig i Flyens päls, han var alltid så varm och goo, och han fanns alltid där för mig, han var en del av mig. Jag känner mig så tom och trasig utan honom, det är ensamt och kallt. När min Fly fanns kunde jag alltid söka tröst hos honom, jag kunde sitta hos han i timmar och prata och gråta och allt sånt där, han stod där och åt på sitt hö, blåste varm luft i ansiktet på en och tröck mulen in i mitt hår. Han älskade att rufsa om mitt hår, man kunde se glimten i hans öga när han tog tag med läpparna i mössan och kasta i väg den och rörde med mulen i håret, han hade så mycke bus i kroppen, älskade att leka.. Men han gjorde aldrig mig illa, ALDRIG, han är nog den enda som aldrig sårat mig, svikit eller varit arg på mig.. Det är så jobbigt utan honom.. Julen som kommer, kommer inte bli desamma.. Min julafton brukar bestå av att väckarklockan ringer kl 5, upp och iväg till stallet, mata hästarna, mysa med mitt hjärta, doften och ljudet när han står och tuggar på sitt morgonhö, innan alla andra vaknat och när mörkret fortfarande låg över himlen bar det av ut i skogen på hästryggen, det går inte att beskriva känslan.. Väl tillbaka i stallet när det börjat ljusna, äta lussekatter, dricka julmust, släppa ut hästarna i hagen, se hur dom springer och busar i snön.. Julafton brukar vara den bästa dagen i mitt liv, men ja vet inte om jag någonsin vill fira jul igen, så jobbigt känns det.. Vad är en jul utan Fly och frusna fingrar att värma i en tjock vinterpäls? INGENTING..

Folk kan säga vad dom vill, visst, det kanske bara var en häst för er.. Men för mig var det mer än så.. Han var en i familjen, min bästa vän och en del av mig!

Dax att torka tårarna och försöka ta tag i att hänga upp och rama in alla foton som mamma framkallat på min prins..