hormon-hitler
Huu, gissa om jag var trött när väckarklockan ringde vid 9.. Ville inte stiga upp..
Hade problem med att somna igår, fast jag var supertrött så har typ sovit 5 timmar i natt bara.. Jag som brukar sova 15 :/
Tog mig upp iaf efter många om och män..
For till BM, hade fortfarande lika högt blodtryck och dåliga prover.. Men vi ska avvakta eftersom dom inte blivit ännu sämre heller.. Så det är väl bara fortsätta med samma syssla som alltid annars typ.. VILA.. Var till mamma en stund efteråt och lata.. Så är man äntligen hemma igen..
Hms.. Det tär på mitt humör att inte må bra kan jag lova.. Gråter till och från hela dagarna för att jag har ont lite här och där, för att jag är rädd, för att jag saknar Flyen, för att ingen säger åt mig vad som pågår med min lilla där inne osv. Förut var jag besatt av min telefon, nu har jag den på ljudlös dygnet runt för att slippa alla oviktiga personer som hör av sig (fast den har ju vart knäpp ett tag också).. Orkar inte göra ett skit, försöker sova mig igenom dagarna för att slippa uppleva dom och dess innehåll.. Dock kliver jag faktiskt upp ur sängen och roar mig någon timme i veckan med läkarbesök, hästdoft och socialar med de närmstaste i familjen.. Sen har jag ju mina kära fyrbeningar här hemma som går mig på nerverna (när dom inte är söta och rara förståss).. Minsta lilla negativa millimeter lr dylikt får mig att explodera vilket kan vara att jag gör minsta lilla till jätte mega stor sak (lite överdrivet ibland, men jag kan inte kontrollera det för det är inte jag som styr verkstan där uppe & känslor & smärta längre, de är den lilla blåa gubben med mustasch i mitt inre, även kallad hormon-hitler).. Nä hojja man blir ju deprimerad!
Kladdkaka och glass, gott för mig hoho, baka baka kaka kaka :D
