En kram
En kram, så varm & mysig. Att få andas in "dig".. Det var en så underbar och skön känsla, som samtidigt gjorde ont. Ont att veta att du kanske kramar en annan nästa dag. Allt bara snurrar, fick panik när du farit, på både ett bra sätt och ett dåligt. Fick sammandragningar, magen kände på sig att jag blev "stressad". Jag vet inte varför jag utsätter mig själv för det om och om igen. Men du är den enda människa som kan få mig att må så bra och vara så glad för en stund, och det vill jag inte vara utan. Jag vill inte vara utan dig heller, men det är inte mitt val. Det enda val jag kan göra är att inte bli sårad igen, jag måste skydda mig själv för att inte bli så sårad och ledsen som jag en gång varit tack vare dig. Jag hatar att sova med kuddar, men jag kommer sova med kudde idag, den kudden som fortfarande doftar dig.. Jag vet inte hur det går till, men jag blir lugn i hela kroppen och slappnar av när jag känner den underbara doften av dig.. Jag kan inte låta bli att le, fast tårarna bränner bakom ögonlocken. Men jag är inte ledsen, jag vet inte varför tårarna rinner, det är som om dom "bara" finns där.. Om någon skulle fråga mig hur jag mår nu, så vet jag faktiskt inte vad jag skulle svara, kan man säga "dåligt, men jag mår bra" ? Det är jobbigt just nu, det kan jag inte förneka, men jag lever vidare på din kram, en bra kram.
Jag behöver sova nu, på kudden som luktar dig..
